staymunthernovell.blogg.se

 

Ulriks kropp tätt mot min och vi andades i takt, djupa andetag. Kroppen spratt till då han flyttade ner sina händer, långsamt ner på min rumpa. Var det dumt att tycka om när han gjorde så? Var det något fel på mig eftersom jag faktiskt tyckte om det? Jag hade aldrig kunnat tänka mig själv med den här helt otroligt snygga killen och tonårsidolen, det var sjukt att detta var sanningen. Mina armar flyttades, nej puttades mot Ulriks mage från där de så bekvämt vilade mot hans revben. Vad var det som puttade på mig? Jag öppnade ögonen lite försiktigt och var tvungen att kväva fnisset när jag såg att det var han som puttade med hjälp av armarna. Jag blundade igen och flyttade lydigt ner mina händer på hans mage och kunde inte låta bli att känna lite, seriöst… Såklart var det en perfekt mage, han måste ju ha några brister? Var han en ängel? Jo, det kan man nästan tro att han var. Han drog försiktigt bort mig från hörnet, - och kysste mig fortfarande passionerat – ledde mig baklänges innan han försiktigt lade ner mig i sängen. Våra läppar lossnade från varandras och vi öppnade ögonen och kollade ömt på varandra. Han log, andfått men pojkaktigt, en aning exhalterat? Kan man säga så? I alla fall så verkade han vilja fortsätta kyssa mig – det är ett gott tecken. Han lade sig bredvid mig på sidan och kysste mig först ömt som för att kolla om jag skulle backa undan, men det borde han ju veta nu. Att jag såklart inte ville något annat. Bara efter någon sekund kom tempot och passionen tillbaka, han lirkade in armen under mig och gjorde så att jag lutade mig neråt och kysste honom medan han lade sig på rygg och sträckte sig efter mitt ben, nu hade jag ingen aning om vad han ville göra. Han fick tag om mitt ben och lade det över hans midja. När han ryckte mer i mig så backade jag undan.

- Vad är det?

Han kollade oroligt på mig innan han fortsatte:

- Känns det fel?

- Nej, nej, nej! Verkligen inte! Du sänder bara ut så konstiga signaler.

- Va?

Han kollade förvånat på mig.

- Vad vill du att jag ska göra?

Jag skrattade tyst efter så att det inte skulle låta tyket.

- Inget…

Vad var det där om då? Han kollade bort från mig. Efter någon minut fick jag nog, han kunde ju inte kolla bort, då skulle jag ju inte få se hur fullkomligt perfekt han var. Jag flyttade med hjälp av pekfingret hans ansikte mot mitt och kysste hans läppar hårt och krävande.

 

Och respons fick jag, efter en stunds koll om det var okej var hans händer på mig igen. Han lade sig över mig och började treva efter kanten på mitt linne. När han väl fått tag i det drog han sakta upp det. Han kysste mig snabbare, mer intensivt ju högre upp som linnet kom, med ena handen svepandes över mig. Men ovanför magen tog det stopp, jag slutade kyssa honom och så fort jag slutade så slutade han med och han drog ner linnet igen.

- Förlåt…

Han kollade förvånat på mig.

- Är det inte jag som ska säga förlåt?

Nu var det min tur att kolla förvånat på honom.

- Jo du vet, för att jag… Loosade det…

Vi båda log åt den vackra svengelskan han använt.

 

Kvällen kom och vi hade hunnit kolla på 2 filmer, mer än så kunde inte Ulrik kolla på utan att springa femtioelva varv fram och tillbaka till Göteborg – sa han i alla fall. Att han var fullt allvarlig var i alla fall svårt att tro.

- Ulrik!

Det var Kjell som ropade på honom, och Ulrik pussade mig lätt på pannan innan han gick ut genom dörren för att prata med Kjell, och lämnade mig ensam. Även om de verkade prata ovanligt lågt så hörde jag ändå en del av deras konversation.

- Är ni ihop nu då?

- Ja, det är vi.

- Så hon sover med dig?

- Jo..

Jag hörde tre lätta dunsar mot något och antog att det var Kjell som klappat Ulrik på ryggen. Sedan kom en till synes munter (Ja, jag var ju bara tvungen) Ulrik in i rummet och kollade leende på mig innan han sträckte på sig och gäspade stort.

- Jag är ganska trött, är du?

- Ja.

Fast ganska nervös, vad skulle gälla att sova i nu? Han tog av sig byxorna och jag tog av mig byxorna men lät linnet vara på. Han tog av sig tröjan och efteråt kollade han oförstående på mig.

- Du vet att jag inte bits va?

Han väntade i några sekunder innan han fortsatte.

- Jag kommer inte äta upp dig… Hoppas jag.

Han flinade lurigt mot mig och jag skrattade som svar.

- Jo, men det vet jag väl.

- Ja, då kan du väl ta av dig linnet också? Inte för att låta pervers alltså… Det känns bara så konstigt när du har linne och jag bara har…

Han sneglade generat ner på sina kalsonger. Jag kunde inte hålla mig för skratt, han stod och kollade på mig medan jag skrattade. En stund stod han och kollade, men tröttnade snabbt och gick till mig och drog av mig linnet, då slutade jag skratta och kollade osäkert på honom.

- Vad nu? Jag har kontroll och inget kommer hända…

Han ställde sig bakom mig och pussade ömt min hals.

- Såvida… inte du vill..

Jag log och kröp ner i hans säng. För tidigt tyckte jag personligen, men han verkade släppa det.

 

Han sov med armarna runt mig, tryckte sig intill mig och det nästan droppade av svett från oss båda. Han andades sakta, avslappnat, tungt mot min nacke och jag kunde inte låta bli att le, så här kunde jag tänka mig att få sova varje natt, tätt intill personen som är fullkomligt perfekt och fulländad. Jag drog ett djupt andetag och stängde ögonen. Jag var definitivt den lyckligaste tjejen på planeten. The luckiest girl on the planet…

 

 

Personligt meddelande till alla läsare.

 

Det är sjukt svårt att pussla ihop ett kapitel på cirka 2 timmar för mig, särskilt när man ska till skolan morgonen efter natten då man ”arbetat” med novellen, men jag hoppas att ni förstår och Sandra såg vad jag skrev eftersom jag är ganska övertrött efter en natt med skrivkramp och ont i halsen (nödvändig info, jag vet ;) ) Tack för att ni stöttar, det betyder så otroligt mycket! En stor PUSS! :3

// Amanda

______________________

Låt: Fall for you

Dålig uppdatering som ni redan vet, ska försöka bättra på det! Och eftersom kapitlet var så sjukt sent ute, så orkade jag inte leta efter mer bilder, det får duga med en! håll koll på facebooksidan --> staymunthernovell.blogg.se
där uppdaterar vi alltid när vi lägger upp ett nytt kapitel!
ha det bäst! // Sandra & Amanda