staymunthernovell.blogg.se

 

Nu hade jag packat klart, ledighet hade jag skaffat och väntade spänt på att Ulrik skulle hämta upp mig. Han har fortfarande inte berättat vart vi ska, bara att jag skulle packa ganska tunna kläder, så antagligen ska vi lämna Sverige… med flygplan och jag har aldrig flugit förut. Snacka om att jag är nervös. Den infon jag har fått ifrån Ulrik var att vi skulle vara borta i en vecka, han betalar allt utom flygbiljetten och att det kommer bli en upplevelse. Det kunde egentligen betyda vad som helst. Och orsaken till att han betalar är för att hans kompis egentligen skulle åkt med, men hans kompis backa ur i sista stund, så jag blev en reserv. Fast Ulrik var väldigt tydlig med att jag inte alls var reserv, utan att han ville ha med mig. Ställa allt till rätta igen efter vad som hände på festen, visa att han faktiskt bryr sig om vårt förhållande. Mamma var ju inte så glad över att han tar med mig någonstans och varken jag eller hon vet vart, men efter att jag bett (bokstavligen) på mina bara knän så lyckades jag övertala henne. Ringklockan fick mig att vakna till och öppna dörren, ett leende spred sig över mitt ansikte, precis som hans.

 

Jag studerade flygplan efter flygplan som landade och lyfte. Stod och stirrade ut genom fönstret med armarna i kors. Nerverna tog kål på mig, jag behövde annat att tänka på… något som distraherar mig så jag inte bangar ur och lämnar flygplatsen i panik. Jag kände hur någon, antagligen Ulrik, virade armarna kring min midja.

- Nervös? viskade han i mitt öra och ställde sig bredvid mig.

- Du anar inte…

- Allt kommer gå bra. Han la händerna vid mina höfter och drog mig närmare.

- Jag är här och jag ska ingenstans.

Jag log och lutade mig mot honom. Våra läppar möttes men han drog sig ur efter ett par sekunder.

- Inte här. Vill inte riskera att någon ser…

Jag nickade, klart jag förstod hur han tänkte.

- Nu är det dags att stiga på planet emot…

Ulrik satte snabbt händerna mot mina öron så jag inte hörde resten av utropet. Han flinade retsamt mot mig, han vet att jag är nyfiken och gör det bara jobbigare nu. Tillslut släppte han, tog vårt handbagage och vi gick in i flygplanet.

 

Flygplanet började röra sig bort mot startbanan och jag började hyperventilera, inte kraftigt men började få svårt att få luft och paniken steg ju längre bort planet kom från flygplatsen.

- Du.

Ulrik tog min hand och jag vände mig emot honom med skräckslagna ögon.

- Andas. Det kommer gå bra.

Jag drog ett djupt andetag och kämpade för att prata normalt.

- Tänk om vi störtar?!

- Det kommer vi inte göra. Men jag är här och jag tänker sitta här tills vi landat. Men om någonting skulle mot förmodan hända, så vill jag att du ska veta att jag ä…

- Ursäkta mig, herrn. Jag måste be er att sätta fast säkerhetsbältet nu, avbröt en flygvärdinna.

- Då så mina damer och herrar. Nu lyfter vi snart mot varma och härliga Grekland. Resan tar cirka 3 timmar, för tillfället är det 23 grader i Grekland och knappt någon vind. Flygvärdinnorna kommer att visa nödutgångarna och andra viktiga saker fall att vi skulle behöva det under resan. Jag heter Magnus och jag önskar er en trevlig resa.

- Grekland?! Ska vi till Grekland?!

- Överraskning… sa Ulrik och suckade.

 

Ulrik slängde sig rakt på sängen så fort han ställt ifrån sig väskan på rummet. Jag gick runt i hotellrumet och tittade med stora ögon. Faktiskt första gången jag är på ett ”riktigt” hotell, ett hotell utomlands i alla fall. Ett litet och simpelt badrum, en liten diskbänk precis vid ingången till hotellrummet och sen ett lagom stort rum med en dubbelsäng i mitten. Glasdörrar ut mot en liten balkong som jag gick till. Jag tittade ner mot poolområdena och såg en massa glada barn, sedan horisonten med turkost vatten en bit ifrån hotellet, en massa vita hus med turkosa detaljer.

- Ulrik, detta är fantastiskt!

Jag skuttade bort till sängkanten där han nu satt och kramade honom.

- Ska vi gå och bada direkt? frågade han en aning taggat.

- Ja!

Jag öppnade min resväska, letade fram första bästa bikinin och började gå mot badrummet.

- Vart ska du?

- Byta om.

- Varför kan du inte byta om här inne?

- För du är här, svarade jag och flinade retsamt mot honom.

Jag låste badrumsdörren bakom mig och började byta om. Jag tittade på min spegelbild länge. Jag suckade, vågar jag verkligen visa mig såhär? Fy, jag vill inte att han ska döma min kropp, hemsk tanke. Tillslut tog jag mod till mig och precis när jag skulle öppna badrumsdörren hörde jag att Ulrik pratade med någon. Jag tryckte örat mot dörren för att lyssna, ville inte störa honom ju.

- Alltså Emmie, du kan inte ringa nu. Jag är utomlands… med Alice. Jo jag vet. Mm. Jag gillar dig också, men jag vill inte förlora Alice och det vet du. Ah… men vi kanske kan träffas när jag kommer hem istället? Mm, det låter bra. Men du, jag kan inte prata mer nu. Alice är klar när som helst och… ja precis. Okej, vi hörs.

Sen blev han tyst. Jag blev förvirrad. Han gillar alltså Emmie, men har sagt till mig att det bara är en kompis… ljuger han för mig? Jag låste argt upp dörren och utan att kolla på honom, tog jag en handduk från min resväska och lämnade rummet.

- Alice?

Hörde jag Ulrik ropa efter mig innan dörren stängdes.

Jag tog en solstol vid poolen och satte mig där på min handduk. Det var ganska tomt runt den här poolen, det fanns en mindre pool lite längre bort där alla barnfamiljer var. Jag vände mig mot hotellet för att se om Ulrik var på ingång, vilket han var. Påklädd och allt, han bara tittade på mig med ett leende på läpparna, som om ingenting hade hänt.

- Där är du ju! Varför väntade du inte på mig?

- Kände för att gå själv, svarade jag utan att titta på honom. Jag sneglade dock mot honom försiktigt och såg att han hade badbyxor på sig och ett slappt vitt linne, så han var tydligen redo att bada ändå. Jag vände bort blicken då han plötsligt kollade på mig.

- Är du sur?

Jag reste mig upp från solstolen och gick fram till poolen.

- Alice?

Jag såg att hans skugga närmade sig mig och jag hade lust att slå till någon, jag var så himla arg. Han har ljugit för mig hela tiden!

- Jag vet inte, du kan väl fråga Emmie! utbrast jag och vände mig snabbt mot honom. Han var närmare mig än jag trodde och när han tog ännu ett steg mot mig, gjorde jag något jag aldrig gjort förut. Jag tog tag i Ulrik och puttade honom mot poolen. Jag hörde hur han landade i vattnet och därmed tog jag min handduk och kollade snabbt mot honom. Han dök upp vid vattenytan och slängde utan sitt blöta hår. Han öppnade munnen för att säga något, men jag började springa till hotellrummet och jag kollade inte bak någon gång. Jag stängde dörren efter mig och la mig på sängen och tittade upp i taket. Jag la armarna under huvudet och funderade. Gjorde jag verkligen rätt att putta i honom i poolen med kläderna på sådär? Jag nickade för mig själv, jag gjorde helt klart rätt. Han har ljugit för mig så han förtjänade det. Jag hörde hur hotellrumsdörren öppnades hastigt och smälldes igen direkt efter. Jag flyttade blicken mot sängkanten istället och såg att Ulrik stod där och blängde på mig. Linnet hade blivit genomskinligt för att det var så blött och det droppade vatten från hela han.

- Din orsak? frågade han surt. Jag svarade inte. Han borde vara smart nog att lista ut det.

- Aaaaaaha, nu förstår jag. Du hörde att jag pratade med Emmie… sa han lågt, inte lika surt. Det lät mer som om han skämdes.

- Lång tid det tog för dig att inse det, svarade jag kaxigt. Jag tittade återigen upp i taket, hade inget mer att säga. Plötsligt kröp han smidigt upp på sängen och fram till mig.

- Du vet att jag gillar dig mycket mer än jag gillar Emmie. Det fanns ju en orsak till att jag och hon gjorde slut, mumlade han emot min hals när han lagt sig över mig. Han kysste mig på halsen och vandrade med läpparna ner mot mina nyckelben.

- Du är blöt… mumlade jag emot hans axel.

- Ditt fel.

Han kysste mig nu passionerat och länge och la händerna bak på min rygg och tryckte mig emot honom. Jag la armarna vid hans hals och flätade in mina fingrar i hans hår. Han drog ett djupt andetag och kysste mig ivrigt igen. Det droppade vatten från hans hår ner på mig och hans blöta kläder gjorde mig också blöt. Jag flyttade händerna och letade efter slutet av hans linne och när jag hittade det, började jag dra det uppåt. Han drog bort sina läppar så jag kunde få över linnet över hans huvud. Jag slängde linnet på golvet och kysste honom. Han började söka med fingrarna efter mitt spänne på bikiniöverdelen och det kittlades faktiskt lite när han drog fingrarna långsamt över min rygg. Han stannade med händerna när han funnit spännet och han drog bort läpparna från mina och tittade frågande på mig. Aha, han ville veta om det var okej eller inte, så jag nickade. Mitt sura humör hade försvunnit så fort vi kysstes. Det gick verkligen inte att vara sur på honom. Han smekte mitt lår med ena handen och andra grep tag om min midja. Han kysste mig hårt på halsen igen och jag drog djupa andetag. Han stannade plötsligt upp och tittade upp mot mig.

- Ska vi… loosa kontrollen tillsammans? frågade han andfått. Mina mungipor ryckte till i ett litet leende. Han tolkade det som ett ja och kysste mig passionerat på munnen igen, sedan min kind och vandrade längre ner på halsen igen. Han kysste mig krävande på halsen och vi båda andades snabbare och tyngre. Snart var det dags, tillfället som jag visste skulle vara jätte överväldigande och vackert på något konstigt sätt (vad jag fått höra iallafall från de som varit med om det tidigare), snälla låt det inte göra alldeles för ont!

 

Knäpptyst, allt som hörde var hur vi båda hämtade andan, fortfarande andfådda. Jag tittade upp i taket och höll armarna runt mig så täcket skulle hålla sig på plats. Öm var jag, över hela kroppen faktiskt. Den är nog inte van med att så mycket saker händer på en gång antar jag. Men någonting säger mig att det inte blir sista gången för min kropp heller så bäst att vänja sig. Jag hörde hur Ulrik harklade sig, han tänkte nog säga någonting. Men jag fortsatte kolla upp i taket.

- Du och jag under täcket baby… sjöng han. Jag vände mig mot honom och han började skratta. Förstörde stunden totalt. Jag drog bort kudden jag hade under huvudet och slog till honom och försökte att inte skratta åt honom. Han lutade sig mot mig och kysste mig snabbt innan han reste sig från sängen. Han försvann in i badrummet och jag tog på mig mina bikini igen. Sen drog jag på mig ett par randiga shorts och sedan en grå tröja med  luva på, satte upp håret och gick ut på balkongen. Ulrik kramade om mig ömt bakifrån och ställde sig sedan bredvid mig och lutade armarna emot räcket. Han såg frånvarande ut, orolig. Han stirrade bara ut mot havet.

- Är något fel? frågade jag försiktigt. Han skakade på huvudet och vände ansiktet mot mig. Han log och studerade mitt ansikte länge. Hans ögon såg förtvivlade ut, varför vet jag inte. Kanske gjorde jag någonting fel…

- Ska vi gå och bada i havet? frågade han. Jag nickade och tittade på honom. Han hade tagit på sig badbyxorna igen men linnet var fortfarande blött från hans lilla dopp i poolen. Han drog handen genom håret och gick in i lägenheten igen. Det är någonting han inte berättar för mig… undra vad?

 

Jag låg på mage och studerade Ulriks profil. Han såg så lugn ut, andades sakta och hade stängda ögon. Om vi inte hade pratat för några sekunder sedan, så skulle jag trott att han hade somnat. Men nej, det är inte så värst troligt. Jag la på först på rygg och satte mig sedan upp. Jag drog ur hårsnodden som höll mitt hår uppe, satte den runt handleden och reste mig upp. Jag ställde mig med benen på varsin sida om Ulrik och gjorde så han fick skugga i ansiktet. Han kisade mot mig och frågade vad jag ville.

- Bada!

- Du låter som ett litet barn nu ska du veta, skrattade han och reste sig upp. Han böjde sig ner och lyfte snabbt upp mig och gick mot vattnet.

 

Dagen efter

- Alice, skynda dig! Bussen går snart! klagade Ulrik från hallen.

- Jaja!

Jag slängde i allt nödvändigt i en väska, drog på mig mina solglasögon och gick till honom. Vi lämnade rummet och bussen väntade tåligt på oss när vi kom utanför dörrarna på hotellet. Bussturen tog bara några ynka minuter innan vi var framme vid hamnen. Alla gäster från hotellet gick på ett långt led mot båten och nu var vi på väg. Dagens planer var att åka till en annan strand, där skulle Ulrik tvinga upp mig på berget och hoppa tydligen, lycka till säger jag bara! Efter cirka en kvart var vi framme vid stranden och bergen. Efter ytterligare några minuter, hade Ulrik tvingat med mig upp på bergen. Det var faktiskt inte så högt, men jag stod långt in på berget medan Ulrik tittade när andra hoppade.  

- Kom! sa Ulrik taggat och sträckte fram handen mot mig. Jag skakade på huvudet. Han gick mot mig och tvingade nu fram mig till kanten. Okej, glöm det jag sa. Det var visst högt.

- Vi hoppar tillsammans? frågade han och höll fram sin hand framför mig. Jag backade tveksamt.

- Tråkmåns!

Ulrik tog plötsligt sats och kastade sig ut från klippan. Mitt hjärta knep till och jag tog snabbt ett steg fram mot kanten. Jag såg hur han föll längre och längre ner och sen såg jag hur han försvann under vattnet. Jag slappnade inte av förens jag såg hur han kom upp från vattnet och slängde undan håret.

- Hoppa! Det är jätte kul! ropade han till mig.

- Väntar du där nere? ropade jag tillbaka.

- Ja! Hoppa nu!

Jag backade några steg och funderade några sekunder. Skulle jag hoppa eller inte? Äsch, ibland måste man övervinna sin rädsla. Jag tog sats och kastade mig ut i luften. Åh vilken adrenalinkick jag fick! Blodet bara rusade igenom kroppen och fick nästan känslan av att jag flög. Jag hamnade under vattnet och innan jag ens hade börjat simma uppåt, så hade Ulrik dykt ner under vattnet och greppat tag om min midja och hjälpt mig upp.

- Fan vad stolt jag blir över dig! sa han nöjt. Vi simmade tillbaka till stranden och solade lite innan vi skulle åka tillbaka till hotellet.

Vi stannade mitt ute i vattnet och guiderna frågade om någon ville ta ett dopp. Jag, Ulrik och några andra ungdomar ville det. Alla äldre ville vila, så båten kastade i sitt ankare och vi gick upp på båten för att bada. De andra ungdomarna hoppade i först och simmade undan en bit. Ulrik skulle visa sina ”skills” så han gjorde en bakåtvolt rakt ner i vattnet.

- Vad cool du är då!

- Bara för att du inte kan göra nåt sånt själv! retades han från vattnet.

- Jaså?

Jag vände ryggen till honom, tog tag i räcket och kastade mig bakåt. Jag lyckades göra en bakåtvolt innan jag träffade vattenytan. Ulrik såg imponerad ut när jag dök upp från vattenytan.

- Min flickvän kan ju! Du åker skateboard, vågar hoppa från klippor och kan göra bakåtvolter… är du säker att du inte är en kille?

Jag skvätte vatten på honom innan jag simmade bort till honom, la benen runt hans mage under vattnet, armarna runt hans hals och kysste honom.

 

Vi satt ensamma på stranden och solen hade börjat gå ner. Vi hade precis varit på en restaurang och ätit så nu kollade vi på solnedgången innan vi skulle gå tillbaka till hotellet.

- Allt är perfekt nu, suckade jag lyckligt och kramade honom.

- Kom, vi känner på vattnet.

Han släpade med mig till vattenbrynet och vi doppade våra fötter. Jag sparkade vatten på honom och han gav mig genast en lekfull blick. Han sprang mot mig, la armarna runt mig och snurrade mig flera varv innan han satte ner mig på marken igen. Han kysste mig och sedan begav vi oss mot hotellet efter en helt underbar dag.

___________________________________________

Låt: You're beautiful

 

Nu har Amanda äntligen fått en ny dator, så nu blir det förhoppningsvis bättre uppdatering! Glöm inte hålla utkik på facebook sidan som heter likadant som bloggen! Kram på er!