staymunthernovell.blogg.se

 

 

 

Jag såg på hur min mobil skickade iväg sms:et. När det väl var skickat, satt jag och läste sms:et om och om igen och funderade på om jag verkligen gjort rätt val att skicka det. Tänk om han inte kan träffas på lördag? Tänk om han har en spelning, eller ska iväg... eller värst av allt, han kanske inte VILL träffa mig? Jag skulle inte klara av att få ett nej. Jag kände hur ångesten steg ju fler minuter som passerade. Jag la ifrån mig mobilen och grävde in ansiktet i kudden. Nu hade jag definitivt förstört allt jag någonsin skulle kunna få med Ulrik, om det var vänskap eller mer, det skulle jag aldrig få veta nu. Han kommer inte vilja träffa mig, och då kommer jag bli förkrossad och deprimerad. De långa, tysta minutrana passerade och jag önskade mer än någonting annat nu, att man kunde spola tillbaka tiden och inte göra misstag. Men allt var för sent.

 

Sekunder blev till minuter, minuter blev till timmar, timmar blev till dagar. Nä, riktigt så farligt var det inte. Jag låg fortfarande helt orörlig i min säng, med en sovande Bella bredvid mig och stirrade på mobilen som också låg helt orörlig och tyst. Det enda som hördes, var Bellas tysta andetag och Linas fotsteg i rummet intill. Ångesten tog kål mig, även väntan. Tänk om han inte ens svarar?

Jag klarade inte av mer, så jag satte mig upp i sängen, och märkte först nu att min kind var våt. Jag drog mina fingrar under ögonen och slängde en sista blick mot mobilen, lika svart fortfarande. Jag gick till fönstret och såg att solen börjat gå ner. Hur länge hade jag legat här egentligen? Det var ju ljust när jag la mig ner från första början.

Jag hörde min sms-signal, men reagerade inte. Min hjärna förstod att det ändå inte var han, det var troligen bara Mimmi som undrade vad vi har för läxor, hon brukar skicka iväg ett sms till mig på kvällen och fråga. Jag suckade och la mig ner på mage på sängen och stirrade åter igen på den svarta displayen. Skulle jag ta upp den och bli besviken eller strunta i det? Mimmi kan fråga Tess i värsta fall. Bella hade tydligen vaknat till liv och stod bredvid mig. Hennes fridfulla tystnad fick mig att le och hon drog sakta sin lurviga svans i mitt ansikte. Sen la hon sig pladask ner på sängen igen. Jag tryckte på den runda knappen på mobilen och den lös genast upp hela rummet. Jag kollade försiktigt vems namn som stod på displayen.

 

Känslan att verkligen se hans namn på displayen, är obeskrivlig. Jag kände hur lyckan spred sig i hela kroppen och ett brett leende uppstod i mitt ansikte. Sekunden därpå, insåg jag att han faktiskt kunde ha svarat nej, vilket fick mitt leende att försvinna direkt. Jag låste upp mobilen och hans konversation laddade. Jag blundade. Skulle jag våga chansa? Ja, jag måste, intalade jag mig själv. Jag öppnade försiktigt ögonen och blev först bländad av det starka ljuset. Mina ögon vande sig fort och jag kollade på displayen.
"Alice, it's your lucky day! Jag är faktiskt ledig på lördag, och vill såklart träffa dig, för jag antar att det var det du var ute efter?"
Jag läste sms:et flera gånger innan jag faktiskt förstod vad han hade skrivit. Jag hörde hur Linas dörr öppnades och hur hennes fotsteg närmade sig min dörr. Jag stelnade till och lyssnade skarpt efter hennes fotsteg. De upphörde utanför min dörr. Okej, hon är på väg in. Men till min förvåning, försvann fotstegen därifrån. Jag pustade ut och läste åter igen Ulriks sms. Vad skulle jag svara?
"När du äntligen är ledig, vill du inte göra nånting annat än att träffa mig då?"
"Härligt, ska vi träffas?"
"Så du vill träffa mig?"
Jag raderade rad efter rad och blev aldrig nöjd. Men någonting måste jag svara, han förtjänar ett svar. Mina tummar dansade lite över displayen och tillslut fick de någonting att göra.
"Haha, det var faktiskt det jag var ute efter!"
Jag skickade iväg det, men denna gång var jag inte lika nervös, men var fortfarande nervös. Det tog bara några minuter innan jag hörde min sms-signal igen.

 

”Tror du inte jag förstod det? ;) Vad säger du om att komma ner till Götet, så hittar vi på något skoj?”

Jag bet mig i underläppen, men inte för min nervositet, utan av lycka, ett sätt att dölja det fåniga leendet. Jag försökte snabbt tänka ut ett bra svar, men det blir aldrig någon succé när jag försöker tänka snabbt, det blir alltid dåligt och idiotiskt. Därför lät jag ännu en gång mina tummar dansa över displayen. Jag hörde hur någon klampade med trötta steg upp för trappan och mina tummar avslutade sin lyckliga dans.

- Alice? Är du vaken?

Innan jag visste ordet av det, så hade Lina tryckt ner handtaget och klivit in i mitt rum.

- Bra, du är vaken!

Jag la mobilen med displayen neråt och satte mig sakta upp och möttes av flera galgar kläder. Var jag förvånad? Inte ett dugg.

- Jag behöver hjälp med vad jag ska ha på mig till skolan imorgon.

- Kan du inte bara ta något imorgon?

Jag suckade och slängde mig bakåt i sängen och landade nästan på Bella. Hon ryckte till, men åter gick till sin djupa sömn sekunden därpå.

- Nej! För på håltimmen imorgon ska jag träffa Liam, då måste jag se bra ut!

- Du ser bra ut i allt, uppmuntrade jag henne.

Hon skrattade lätt.

- Du är gullig du. Men allvarligt. Ska jag ha jeans skjortan och ett par svarta jeans, eller beigea chinos och en röd, stickad tröja?

Hon höll fram jeans skjortan i ena handen och den röda, stickade tröjan i andra. Eftersom jag verkligen älskar stickade tröjor, svarade jag…

- Jeans skjortan.

Hon log glatt och lämnade mitt rum, utan att stänga dörren. Att alla ska göra så! Hon hatar när folk glömmer stänga hennes dörr, men gör det själv. Jag suckade irriterat och gick mot dörren.

- Varsågod! skrek jag mot hennes rum.

Jag gjorde alltid så, eftersom hon aldrig sa tack. Jag menar verkligen aldrig. Jag tog sats och slängde mig på sängen, och väckte åter igen Bella.

- Förlåt, sa jag tyst och pussade henne på huvudet.

Jag vände upp mobilen igen och kom äntligen på ett bra svar till Ulrik.

”Låter kanon! Vad vill du hitta på? =)”

 

När jag väl öppnade ögonen och fick syn på min mobil, kände jag på något sett skuldkänslor. Hade jag somnat mitt i min och Ulriks konversation? Tänk om han tror att JAG dissade honom nu? Jag och mina ”tänk om”…

Jag sträckte mig långsamt efter mobilen, och det första jag gjorde var att kolla klockan. 04.37. Jag såg sedan att jag hade två nya sms. Det ena från Mimmi och det andra från Ulrik. Jag kollade Mimmis först.

”Hej vännen. Hoppas du inte sover nu, för jag behöver VERKLIGEN veta vad vi har för läxor nu i veckan, puss!”

Jag skrattade till tyst. Min instinkt hade haft rätt, någon gång under kvällen skulle jag få ett sånt sms ifrån henne. Ingen idé att svara nu, tänkte jag och tryckte sedan fram Ulriks sms.

”Detta kommer säkert låta underligt, men Anders låter mig inte gå på stan med någon tjej, pga. av mitt så kallade ”kändisliv”. Så vad sägs om bio? Där är det mörkt, så fansen ser mig inte isåfall. Hoppas du förstår och inte tar illa upp!”

Mitt hjärta ökade takten. Jag, Ulrik, mörk bio-salong?! I’m living a dream! Men jag kan inte rå för att väcka honom mitt i natten, så jag får helt enkelt svara om några timmar.

 

Lunch i skolan en helt vanlig onsdag. Fast denna onsdag var faktiskt inte som vilken onsdag som helst. Jag satt och sms:ade med Ulrik hela lunchen. Han satt i sin minibuss på väg till en spelning och ville ha någon att prata med, så jag ställde utan tvekan upp. Tess och Mimmi hade gång på gång försökt kontakta mig, och jag ljög varje gång och sa att det var min kusin jag sms:ade med. Jag kunde inte berätta för dem än att det var deras idol jag sms:ade med. Men de fick mig att reagera en gång.

- Alice…Jonathan är på ingång.

Jag kollade genast upp från mobilen och såg mig omkring. Han bar på en tallrik med mat och närmade sig vårt bord. Ånej, vad tänker han göra?

- Tjena, får man slå sig ner?

Jag stirrade på honom som ett fån och kände hur mobilen vibrerade i mina händer. Han drog ut stolen bredvid mig och satte sig ner med ett stort leende. Jag lovar, om jag skulle stått upp, skulle jag blivit knäsvag och ramlat ihop i en hög på golvet. Jag kände hur den plågsamma hettan attackerade mitt ansikte och fjärilarna i min mage var som galna.

- Om du vill snacka tjejsnack, så visst, sa Tess och ryckte på axlarna och vände sig sedan mot Mimmi igen.

Mimmi gav mig en ängslig blick. Jag mimade ”det går bra” för att lugna ner henne. Jag vände mig snabbt mot Jonathan och fick ögonkontakt. Har ni någon gång hört talas om ”Jag kan simma, men i dina ögon drunknar jag”? Exakt så kände jag nu. Jag kollade snabbt ner i min soppa igen och låtsades som ingenting. Jag såg i ögonvrån att Jonathan lutade sig närmare mig.

- Mår du bättre idag? viskade han.

Om jag mår bättre? Jag ska träffa Ulrik på lördag och antagligen se på bio, kan man må bättre? Jag kollade snabbt upp och såg hur Tess pratade med Mimmi, men allt Mimmi gjorde, var att kolla medlidande på mig. Jag gav henne en blick, som betydde ”det är okej”. Jag vände mig sedan mot Jonathan.

- Ja, jag mår bättre idag. Hur mår du själv?

Min nonchalanta fråga och min ton, fick honom att luta sig bakåt. Jag insåg precis hur kaxig jag lät.

- Nejnej, jag menade inte så! Jag mår bättre, hur mår du?

Jag gav honom ett brett leende, vilket fick honom att se mindre obekväm ut.

 - Jo, det rullar på.

”Det rullar på”. Exakt det uttrycket som Ulrik använt när jag frågade hur det gick i kändislivet. Jag log och vände blicken mot mitt knä där mobilen låg och Ulriks sms väntade. Jag öppnade sms:et och fick tillbaka leendet på mina läppar.

 

Ingen ork att göra läxorna idag heller. Istället gjorde jag det jag gillar bättre. Jag skuttade glatt ner för trappan och tog på mig skorna.

- Vart ska du? ropade mamma från köket.

- Ut!

Jag öppnade dörren innan mamma hann säga någonting mer, tog skateboarden som stod lutad mot husväggen, la den på marken och åkte iväg. Jag åkte runt i kvarteret en stund och kollade mig omkring. Jag måste ha sett ut som en turist som aldrig varit här förut. Jag kollade åt höger och vänster och kollade på alla hus som låg runt omkring mig.

Men smart som jag är, kollade jag inte vart jag åkte och insåg hur dumt det var, när jag låg över någon på trottoaren. Jag öppnade ögonen och fick en chock vem som låg där.

- Jonathan…pep jag nervöst fram.

__________________________________________________________________

Oh no...hur ska detta gå?

Fortsättningen kommer när vi fått minst 5 kommentarer, så kommentera om ni vill ha fortsättningen!

(Om ni inte redan förstått det, så texten jag/vi skriver över bilderna är alltid låt-texter!)