staymunthernovell.blogg.se

 

 

 

 

Mobilen vibrerade på nattduksbordet. Jag suckade djupt och sträckte mig efter den. ”Ulrik” jag klickade upp konversationen. ”Vaken?” Jag log lite smått åt det innan jag svarade ”Jadå” sedan lade jag ifrån mig mobilen, lade mig själv till rätta och blundade. Men bara efter ett par sekunder vibrerade mobilen igen. ”Blunda inte då!” Jag satte mig snabbt upp och kollade yrvaket runt mig, han kunde väl inte vara här någon stans? ”Nu antar jag att du är vaken, så vill du hänga med på en middag med mina polare?”  Jag funderade en stund. Att käka, med Ulrik och hans kompisar, det skulle kunna bli väldigt pinsamt men samtidigt kunde det bli bra. ”Men kommer inte jag bara vara i vägen då?” det tog några sekunder innan jag fick ett svar på det igen ”Nä I VÄGEN ska du inte vara, du ska sitta i en soffa eller på en stol.” Det tog en stund innan jag förstod vitsen ”Haha, där var du allt rolig!” jag log fortfarande när jag fick ett nytt svar. ”Så gör dig i ordning, ha på dig lila (helst klänning och sånna klackskor eller vad det nu heter)”

”Jag kommer ramla! :o” det var den första tanken som dök upp i mitt huvud. Jag ställde mig framför spegeln och fixade i ordning allt inför att jag skulle använda det. När jag tog upp mobilen hade jag fått ett nytt sms ”Jag stödjer dig, men gör dig i ordning nu och sedan kommer du hit så fort du är klar”

 

Tåget skakade och jag kände mig ganska osäker där jag satt i klänning. Jag hade fått många konstiga blickar, både när jag var på väg till tågstationen, när jag väl var där och på tåget.

 

Tåget stannade och jag vacklade ut genom ”dörrarna” eller hur man nu ska beskriva de. Jag stannade kanske 10 cm från själva tåget och drog ner klänningen, så klart kollade jag efter Ulrik också. Någon sekund efter var det som folket skingrade sig och där stod han, iklädd i en lila skjorta och blåa byxor och UTAN gubbkepsen. Han gick mot mig och jag gick mot honom, men det skulle jag verkligen inte gjort… Kontroll över fötter var något jag saknade, alltså var det livsfarligt att placera mig i klackar och Lina visste ju det men ändå (hon hade fått välja vad jag skulle ha på mig) så hade hon tagit fram ett par jätte höga klackar – eller ja, jag tyckte att de var höga. I alla fall så snubblade jag över mina egna fötter, men jag ramlade kanske inte, jag vacklade bara till. Hela mitt ansikte blev rött på bara en sekund och jag ställde mig med händerna för ansiktet, kunde man bara inte få försvinna? Jag kände ett par armar runt min midja och Ulrik andades lugnt mot min hand som var för mitt ansikte.

- Det är olagligt att vara så snygg som du är..

Viskade han in i mitt öra efter några sekunder. Jag fnissade till innan jag lossade armarna från mitt ansikte och lade de runt hans hals istället. Skulle vi pussas nu, här i folkmassan eller skulle han bara sluta krama mig? Hans armar släppte mig och tätt efter släppte jag honom, vi var ju trotsallt inte ihop än, eller?

 

Vi hade gått en stund och jag hade fått någorlunda koll på vart jag skulle sätta fötterna. Plötsligt stannade Ulrik och jag fortsatte gå ett halvt steg innan jag liksom snubblade tillbaka till honom. Han skrattade till och helt plötsligt var vi bara någon centimeter från varandra, världen blev helt stilla och vi var i centrum. Var det bara jag eller kom hans läppar närmre?

- TJAAAAA ULLE!

Nu var vi cirka en meter ifrån varandra, jaha… Tack…

- Tjenare!

Ulrik log mot de och jag tvingade fram ett leende. På väg mot oss var (uppenbarligen) två par, sedan en tjej med två killar tätt bakom sig. Var det bara jag eller kollade tjejen med två killar bakom sig argt på mig?

 

En stund senare satt vi inne på restaurangen. Ulrik kollade i en meny som alla andra och det gjorde ju jag med men jag läste nog inte så mycket.

- Är du hungrig?

Ulrik kollade ömt på mig.

- Jo, det är jag väl..

- Du verkar inte så hungrig eller är du som jag och inte tycker maten verkar så god?

Jag kollade på honom i några sekunder och han nickade ner mot menyn och jag läste vad den första rätten var: paprika, tomat och basilika- stoppad bläckfisk. Jag ryckte till, om det började så, så kommer det inte bli mycket bättre. Jag kollade äcklat upp mot Ulrik och hela gänget små skrattade förutom tjejen som verkade (till skillnad från alla vanliga människor) ha 2 killar i stället för 1. Hon satt istället och stirrade argt på mig.

- Jag tycker att vi ska dela på en pizza då.

Ulrik log nöjt mot mig.

- Du är såå romantisk Ulrik!

En tjej med vinrött, kort hår och en lila/röd klänning och blek hy skrattade.

Ulrik rätade till kragen på skjortan och skrattade, sedan vände han sig mot mig och kollade frågande på mig.

- Vad säger du?

- Visst..

En kille kom och tog våra beställningar och direkt efter han gått så frågade tjejen med rött hår:

- Så.. Det är en fråga som vi vid detta bordet velat fråga er två.

Hon kollade först på Ulrik och sedan fastnade hennes blick på mig.

- Hur träffades ni?

Tjejen med två killar drog efter andan och jag såg bokstavligen hur hennes ögon blev svarta med en nyans av rött i. Hon var blond och hade en ljuslila, kort, tajt klänning och hon var ju snygg (NEJ, jag är hetero men jag har inget emot homosexualitet) men man kan ju se vilka som drar till sig killar och vilka som inte gör det. Ulrik verkade inte bry sig om henne utan skrattade generat.

- För ni är väl ihop?

Ulrik kliade sig i nacken och jag kollade ner på mina knän, rättade till klänningen.

- Åh..

Maten kom och vi började äta i tysthet. Sedan gick Ulrik och två av killarna på toaletten så kvar satt jag, tjejen med blont hår och en av hennes killar, den rödhåriga tjejen och det andra paret som hade suttit tysta hela tiden.

- Hur länge har du känt Ulrik nu då?

Den rödhåriga tjejen kollade på mig och jag tänkte efter lite.

- En och en halv månad typ.

Jag log blygt mot henne. Ulrik och de två andra killarna kom tillbaka.

- Vart träffades ni då?

- På en spelning i Uddevalla.

- Är du en så kallad ”munther” då?

Den rödhåriga tjejen kollade lite sammanbitet på mig och hela gänget stannade upp och kollade spänt på mig.

- Ehm.. Nä egentligen inte..

De ryckte till och stirrade förvirrat på mig.

- Men ni träffades på en spelning?

- Jo, men jag var bara där med några kompisar som är fans av honom, jag var liksom.. ehh.. sällskap typ…

- Hur la du märke till henne då Ulrik?

Nu var det en av killarna som var med blondie som ställde frågan. Ulrik skrattade hest och kollade på mig.

- Du kan ju berätta..

Han kvävde skrattet och jag kollade på honom, det var faktiskt inte kul… Eller jo, men ändå.. Blickarna vändes mot mig istället för Ulrik.

- Jo ehm.. Jag blev typ knuffad så staketet ramlade och jag… hängde liksom med…

Folk hade ganska kul åt det och jag kände något som tog tag i min hand. Jag kollade ner och såg Ulriks fingrar sammanflätade med mina.

 

Vi stod utanför restaurangen och kollade på varandra, de andra hade redan gått och jag stod och kollade tågtider. Ulrik kollade oroligt på mig, han ville egentligen inte att jag skulle åka tåg men det blev inte bättre av att tågen slutat gå och nästa gick kockan 8 imorgon. Ulrik tog upp mobilen och gjorde något med den.

 

Efter 15 minuter satt vi i Ulriks pappas bil, Kjell kollade misstänksamt på oss.

- Okej, ni är ju bara kompisar så du får sova på soffan, Alice.

Ulrik suckade tungt.

 

Direkt när vi kommit in på Ulriks rum gick Ulrik fram till sin garderob. Helt plötsligt kastade han en T-shirt på mig. Jag kollade frågande på honom.

- Jag tror att du är ganska liten i den tröjan så du behöver nog inte ha byxor under.

Kjell kom in och lade lakan, påslakan och två örngott på en soffa som Ulrik hade mot väggen. Ulrik gick och stängde dörren.

- Byt om lite snabbt nu, jag har två lillebröder här.

Han flinade och kollade på mig, det gick några sekunder och jag kollade menande på honom. Han vände sig om väldigt snabbt och jag bytte om. Jag kände en stark doft, Ulriks doft och jag log så fort tröjan var emot min hud. När jag var klar vände sig Ulrik om och kollade på mig från topp till tå.

- Hur lyckas du vara så snygg hela tiden?

Han gick mot mig och lade sina händer vid mina höfter, jag kollade generat ner i golvet. Ulrik nickade mot sängen och paniken grep tag om mig. Vad ville han nu? Han gick och lade sig på sängen och kollade på mig. Jag gick sakta till honom och lade mig bredvid på sängen.

- Du och Vera verkade komma bra överrens idag.

Jag var tyst en stund som tecken för att jag inte viste vem han pratade om.

- Du vet hon med rött hår?

- Aaaahaaaa! Men hon var ju snäll.. Vem var hon blonda tjejen?

Ulrik rynkade på näsan, sedan öppnades dörren, vi kollade dit. Där stod en liten blond kille med en plast action figur i händerna och tittade undrade på oss.

- Hej.

Ulrik kravlade sig upp halvt och lutade armbågarna mot sängen. Jag däremot satte mig upp och lutade mig mot väggen bakom mig.

- Detta är en av mina lillebröder Gustav, sa Ulrik och vände sig snabbt mot mig. Han vände huvudet snabbt mot killen i dörröppningen så hans hår flög.

- Jag skulle hälsa från pappa att det är läggdags nu.

Ulrik suckade tungt. Sedan dök Kjell upp bakom Gustav och han stirrade först chockat och sedan en aning surt på oss.

- Sa inte jag att Alice skulle sova på soffan? frågade han. Han slängde en blick mot soffan och satte armarna i kors.

- Du har ju inte ens bäddat än! utbrast han surt.

Ulrik suckade tungt och reste sig upp från sängen och traskade bort mot soffan. Gustav och Kjell lämnade rummet och det blev tyst. Han höll på ett bra tag med att försöka få i täcket i påslakanet, tillslut gick jag dit bort.

- Behöver du hjälp? frågade jag och försökte hålla undan skrattet.

- Absolut inte! Jag klarar att få i ett dumt täcke.

Jag började fnissa och drog täcket ur hans händer.

- Ta kuddarna istället.

 

Jag kröp ner i soffan, under duntäcket och lade mig till rätta. Trots det tjocka täcket, blev huden på mina bara ben alldeles knottriga. Ulrik hade precis släckt sin lampa vid sängen och rummet blev kolsvart och tyst. Så tyst att jag kunde höra Ulriks djupa andetag. Jag knöt mina händer över bröstet och stirrade upp i taket, i det svarta rummet. Jag funderade på om vi var tillsammans eller inte, om jag skulle våga fråga honom… Men hur frågar man? Jag kan ju knappast fråga ”får jag chans på dig?” som man gjorde när man var liten. Jag har aldrig haft en riktig pojkvän, så jag vet inte sånt här. Lina vet sånt, men hon är ju inte här. Och det tog ju ett tag för mig att övertala min mamma om att jag skulle få sova här. Hon hade tillslut gått med på det, men varnade mig: ”se till så ingenting händer bara”.

- Vad gör du?

Jag hörde plötsligt Ulriks hesa låga röst i mörkret. Jag sköt undan mina tankar och låg tyst, andades knappt.

- Va?

Han tände lampan vid sängen igen och det gula ljuset lös upp hela rummet. Jag vred mig en bit så jag kunde se honom.

- Kom hit, viskade han.

Han släckte lampan igen och jag låg kvar. Skulle jag eller inte? Han tände lampan igen och jag hörde hur han suckade.

- Men kom då!

Han lät nästan irriterad. Jag kastade av mig täcket och reste mig sakta upp från soffan och smög bort till hans säng. Hans säng var en lite bredare säng, fast ingen dubbelsäng precis, men om han nu ville att jag skulle sova bredvid honom så duger väl detta åt lilla mig. Jag stirrade ner på honom där han låg halvt under täcket och halvt utanför. Han hade ett vitt pösigt linne på sig och hans hår var jätte rufsigt (och gulligt). Jag vände mig snabbt om och gick tillbaka till soffan.

- Meeeeen…

Jag kunde inte låta bli att le åt hans suckning, böjde mig ner och drog upp täcket från soffan. Jag skuttade tyst bort till hans säng igen och han sken upp. Han flyttade sig in mot väggen och gjorde plats åt mig. Jag kröp ner intill honom och lade mitt täcke över mig och lade mig på rygg och slöt ögonen. Jag kände hur han andades mot min kind och jag rös till. Även om jag inte såg, så kände jag hur han stirrade på mig. Jag öppnade ögonen, vred ansiktet mot hans och upptäckte först då hur nära hans ansikte faktiskt var. Bara några centimeter ifrån mitt. Mina ögon hade vant sig vid mörkret i rummet nu och jag kunde nästan se hans klara ögon. Jag slöt ögonen igen, ansiktet mot hans denna gång. När det blev tyst igen, vred jag huvudet.

- God natt älskling.

Jag spärrade upp ögonen, och hoppades att han inte såg det. Sa han precis ”älskling”?! Hjärtat skenade iväg och jag blev helt varm i kroppen.

- När någon säger något sånt, vill man gärna höra något liknande tillbaka, retades han.

Okej, han förstörde stunden.

- Ehm… Eh…

Jag kom inte på något bra ord, så fortsatte bara ”ehm..” en lång stund. Tillslut suckade Ulrik.

- Äsch, strunt samma.

Jag kände plötsligt ett par mjuka läppar mot min kind och sedan minns jag ingenting mer.

 

Jag öppnade sakta ögonen och stirrade upp i taket. Vart är jag? Jag hörde andetag bredvid mig och vände mig om. Där låg han, han påminde nästan om en ängel. Han låg på sidan mot mig, våra ansikten var bara några centimeter ifrån varandras. Jag stirrade först på hans slutna ögon och sedan på hans läppar. Jag ville luta mig mot honom och röra vid hans läppar, men var rädd för att väcka honom. Jag sträckte mig efter hans mobil som låg på nattduksbordet på andra sidan om mig för att kolla klockan. 06.37. Jag vände mig återigen mot Ulrik, höjde ena handen och flyttade undan en bit hår som låg för hans ansikte. Han rynkade enkelt på pannan och jag drog genast bort handen. Hans ansikte blev mjukt igen och han andades ut tungt. Först då kände jag hur hans arm vilade mot min mage, vilket var otroligt mysigt. Men trots det, flyttade jag försiktigt undan hans arm och smög mig ur sängen. Han vred sig in mot väggen och verkade inte vilja vakna. Jag smög bort mot soffan och hittade mina kläder liggandes på golvet bredvid. Jag bytte snabbt om, satte upp håret i en hästsvans och gick fram till hans skrivbord, som var fullt med färgglada gosedjur och massa papper. Gåvor från sina fans antar jag. Jag drog ljudlöst ut översta skrivbordslådan och insåg att min plan sprack. Jag hade tänkt skriva en lapp, men hans låda var tom och eftersom det var den enda lådan som fanns, så fick jag helt enkelt ge upp. Jag letade upp min mobil och kontrollerade att jag hade allt jag behövde. Jag höll hårt om hans tröja för att inte glömma kvar den hos honom, kände att jag behöver tvätta den åt honom. Jag gick fram till hans säng igen och lutade mig ner, han låg nu på rygg. Jag rörde lätt hans fingrar med mina fingertoppar och backade sedan undan från sängen. Jag lämnade huset och tog första bästa bussen mot centralstationen.

När tåget hem hade börjat rulla, lutade jag mig mot fönstret och tittade ut på morgonsolen som började stiga upp över Göteborg. Hade jag verkligen gjort rätt val att lämna honom?

__________________________

Låt: Chasing cars

Förlåt för den dåliga uppdateringen, men det är då inte lätt när ena åker utomlands och den andras dator kraschar! Men nu har jag tvingat den andra som skriver att skriva på löspapper hemma, eftersom hennes dator är fixad (och hel) i december igen.. så uppdateringen kommer vara kass ett tag, men gilla sidan på facebook (heter likadant som bloggen) där kommer det ALLTID ut när nytt kapitel finns, men nu ska jag börja på kapitel 15, så vi hörs! :)