staymunthernovell.blogg.se

 

 

Jag tog sats och nästan flög upp från marken. Jag stod och såg på när han kravlade sig upp från marken. Ju mer jag kollade på honom när han borstade bort smuts från sina kläder, ju mer blev jag varm om kinderna. Han skrattade tyst.

- Är du såhär du försöker få killar att falla för dig?

Jag kollade snabbt upp mot honom och såg hans skämtsamma flin och kollade genast ner i marken igen. Jag försökte komma på något att säga för att göra stämningen mindre obekväm, men jag hade ingen aning om vad.

- Men…vad gör du här? Bor inte du inne i stan?

Det kändes som att orden skulle samla sig i munnen och komma ut som om jag pratade på ett språk som ingen förstod, men som tur var lyckades jag faktiskt få ut det normalt. Jag råkade kolla upp igen och möta hans choklad-bruna ögon, varför var det så svårt att försöka bete sig någorlunda normalt i hans närhet? Jag visste varför, men detta ville jag gärna förneka ett tag till.

- Jo men alltså…

Hans blick flackade och han kliade sig nervöst i hårbotten. Sedan fortsatte han.

- Öhm.. Jag är ute på… En promenad…

Han log något nervöst och jag svär på att jag hade kunnat ”smälla av” just då. Men något var jag tvungen att göra, så jag tvingade fram ett leende. Han verkade märka att jag fejkade och kollade besvärat ner på min skateboard som jag rullade fram och tillbaka med den ena foten.

- Men… Varför promenerar du här då?

Frågade jag nyfiket.

- Eeh.. Jag brukar.. Liksom… Jag ska göra ett projektarbete tillsammans med Lina!

Han kollade upp igen och log lite smått, nu var det min tur att kolla ner. Jag kollade på min skateboard och insåg att jag behövde åka.

- Ääh.. Vad.. Trevligt… Men jag måste åka nu… Till min… Farfar! F.. Förlåt.. Vi ses!

Utan att kolla på honom och jag dröjde mig knappast kvar, så tog jag sats och åkte snabbt iväg.

 

När jag väl var hemma, stötte jag på Lina i hallen. Då kom jag plötsligt att tänka på vad Jonathan tidigare sagt och kollade diskret efter honom, när jag inte såg honom så frågade jag Lina.

- Du.. Jag träffade Jonathan för en stund sedan och han sa att han var på väg hit för att arbeta med dig på något..

Lina kollade förvirrat på mig innan hon sade:

- Nä, inte vad jag vet.

Då blev jag väldigt förvirrad. Om han inte skulle hit, vad gjorde han då här?

- Aa okej.

Svarade jag, Lina gick upp på sitt rum igen och jag tog av mig mina skor innan jag gick in i köket. Där inne stod mamma och diskade.

- Hallå du!

Mamma vände sig om och lade ifrån sig diskborsten.

- Vart har du varit?

- Nä, ute..

- Jaha, vad trevligt.

Sade hon nonchalant och kollade fortfarande på mig, då såklart pep mobilen till, jag tog upp den och såg att det var ifrån Ulrik. Ett leende bredde ut sig över hela mitt ansikte.

- Vem sms:ar du med då?

Frågade mamma lurigt.

- Öhm.. Personen som jag hoppades på att min underbara mamma kunde låta mig gå på bio i Göteborg med?

Jag log ett tillgjort, fast samtidigt frågande leende, mot henne. Hon kollade misstänksamt på mig.

- Vem är den ”personen” då?

Jag funderade en stund på om jag skulle säga hela sanningen eller bara berätta halva.

- En.. Kille..

Mamma kollade glatt på mig, om det handlade om killar, så gick det NÄSTAN alltid.

- Hur sent blir det?

Det fick jag fundera på en liten stund, jag visste ju faktiskt inte det än.Jag höjde pekfingret och menade att hon skulle vänta medan jag fick upp Ulriks konversation och skickade iväg ett sms. Det dröjde inte lång tid innan mobilen pep till, jag läste högt:

- Bion börjar klockan sju, så jag hämtar dig strax efter fem, och så kommer du nog hem förhoppningsvis, innan elva.

Mamma kollade uppskattande på mig innan hon sade:

- En kille med koll, bra val!

- Det tar jag som ett ja.

Vi log mot varandra innan mamma återgick till diskandet och jag gick upp på rummet för att sms:a med Ulrik.

 

Resterande dagar i skolan, undvek jag Jonathan så gott det gick.

Sista lektionen på fredagen hade varit och jag var inne vid mitt skåp. Då hörde jag dörren bakom mig öppnas, Jag vände mig om lite snabbt och såg att det var Jonathan som kom in, han log mot mig men jag bara vände mig om igen. Jag drog ner jackan från kroken i skåpet där den brukade hänga och slängde både den och väskan över axeln innan jag smällde igen skåpet, låste det och gick/sprang ut från rummet.

Jag gick helt själv hem, Lina hade hängt med en kompis hem så det var en tyst och dyster stämning hela vägen hem.

 

Lördag eftermiddag, bara 3 timmar kvar tills Ulrik skulle komma och hämta mig. Jag hade precis ätit och skulle snart gå in i duschen då jag funderade på vad jag skulle ha på mig. Jag bestämde mig för en vit blus och ett par jeans sedan gick jag in i duschen.

Cirka 40 minuter senare steg jag ur. Jag gjorde mig iordning på 1 och en halv timme, men då segade jag dessutom väldigt mycket. När jag var helt klar var det bara 30 minuter kvar, jag undvek att logga in på Facebook, för då skulle jag bara vara tvungen att hitta på en ursäkt till varför jag skulle åka och jag var kanske inte så duktig på att ljuga.

Efter 30 minuter stod jag i hallen och fipplade med skorna, jag räknade sekunderna innan Ulrik skulle knacka på vår dörr 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8… Där kom det, tre knackningar och jag var redan framme vid dörren. Ett djupt andetag, sedan skulle jag öppna dörren. Då öppnade jag dörren, där ute stod han och grejade med mobilen. Efter någon sekund kollade han upp och rykte till, han kollade på mig upp ifrån och ner innan han sade:

- Hej!

Han avfyrade ett leende mot mig som kunde döda.

- Hej.

Jag log blygt mot honom och han fick sedan komma in i hallen där jag till sist fick fixat snörningen på mina converse och tog upp min jacka ifrån golvet. Varken mamma eller Lina kom och störde som tur var, men de hade redan terrat mig hela dagen. När jag var färdig så gick vi ut genom dörren, Ulrik gick först och då hade jag chans att kunna granska HONOM. Han hade ingen gubbkeps, en svart och vit randig, uppvikt tröja med svarta byxor och slarvigt knutna kängor. När han kom fram höll han upp bildörren för mig och lät mig hoppa in, sedan stängde han dörren, gick runt och hoppade in på andra sidan.

- Hallå där! Är det du som är Alice?

Mannen satt fram i förarsätet och kollade nyfiket bak på mig. Innan jag hann svara, sade Ulrik:   

- Nej, jag har hämtat upp en random tjej istället för Alice!

Mannen skrockade lite grann innan han sade:

- Så detta är Alice alltså?

Innan Ulrik hann säga något, sade jag snabbt:

- Jo, hej!

Han skrattade och sade:

- Hej, jag är Kjell och är Ulriks pappa.

Sedan var nästan hela bilfärden tyst, men halvvägs till Göteborg så bröt Kjell tystnade genom att säga:

- Jaha du Ulrik, ingen blondin denna gång alltså?

Ulrik kollade besvärat ner på sina fötter och jag kollade frågande på Kjell, eftersom vad det verkade så skulle Ulrik inte kunna berätta varför det plötsligt blev så jobbigt.

- Jo du förstår Alice…

Han fortsatte:

- Alla Ulriks förra flickvänner har varit blondiner, du är nog den första som varit brunett.

Han skrockade lågt och sedan hörde jag Ulrik säga lågt:

- Pappa, hon är inte min flickvän…

- Jaha, vad är hon då? Hon är ju en flicka och din vän?

Ulrik suckade tungt och begravde ansiktet i händerna, resten av resan var pinsamt tyst.

 

När vi klev ut ur bilen efter att ha fått höra på Kjell när han hållit ett pinsamt ”tal” om vad vi fick och inte fick göra nu när vi inte var ”under uppsyn av målsman och jag var mindre årig”. Jag tror ni förstår vad han hade pratat om…

- Du får ursäkta min farsa.. Han är lite… ”klämcheck”.

Vi skrattade lite nervöst och gick sedan in för att fixa biljetter och godis. Tjejen i kassan som vi handlade av, spärrade nervöst upp ögonen när hon såg Ulrik, men han låssades som ingenting. Jag kollade ner och försökte dölja mig så gott det gick medan Ulrik handlade.

- Vill du ha något?

Hörde jag plötsligt och kollade upp på honom.

- Ehm.. Ska inte jag handla själv?

- Nää, klart att jag bjuder! Vad vill du ha?

- Ehm..

Kassörskan kollade misstänksamt på mig medan jag stod där och flackade med blicken fram och tillbaka mellan hon och Ulrik.

- En.. Cola då…

- Jaha? Bara det? Då tar jag två stora color och en stor popcorn bara för att.

Ulrik log ett brett leende mot kassörskan som långsamt flyttade sig mot popcorn-maskinen.

Efter en stund när hon i kassan ÄNTLIGEN var klar, så kunde vi så klart få gå där ifrån, det var lägligt eftersom de precis hade öppnat dörren in till bio-salongen. Vi gick dit och satte oss på våra platser, då trailer:sarna precis hade börjat, så kände jag att någon kollade på mig. Jag vände mig snabbt om men lika snabbt vände jag bort huvudet. Jonathan… Åh detta helvete...