staymunthernovell.blogg.se

 

 

”Jag kan inte fatta att jag tappade bort dig säg vart är du nånstans, står o skriker ditt namn”

Norlie & KKV’s låt ”Där jag hänger min hatt” fick bli min göra-mig-i-ordning-låt för tillfället. Jag gjorde några små dansrörelser framför spegeln medan jag plattade mitt hår. Musiken dunkade i hela rummet, ingen skulle få förstöra mitt humör just nu. Jag hade tillochmed puttat ut Bella ifrån mitt rum, hon skulle bara förstört för mig. Nyduschad och sminkad, håret höll jag på med och påklädd var jag icke. Kläderna var super viktiga och fick därför vänta till sist.

 

Så fort vi hade slutat skratta i Göteborg, hade Mimmi och Tess kastat sig över mig med sina frågor. De frågade saker som ”hur känner du Ulrik?” ”Varför kramade han dig?” ”Varför har du inte sagt något?” Men jag svarade inte på deras frågor, jag hade tagit deras händer och dragit med dem in i Femman, lite shopping skulle vi hinna med innan vi skulle åka tillbaka till Uddevalla. Men att påstå att de glömde det kan jag absolut inte säga. Dem viskade hela tiden och så fort jag ville ha ett normalt samtal med någon av dem, så började dem ösa frågor över mig igen. Lönlöst.

 

Nu stängde jag av plattången och startade istället ”California King Bed” med Rihanna på datorn. Jag slängde en snabb blick mot mitt fönster. Solen sken, men det var knappast med än typ tio grader ute. Det var ju trots allt slutet av april bara. Jag sköt undan min spegel som var dörren på garderoben och letade fram något som skulle duga under dagen. Jeans och en stickad tröja kanske? Nä, det blir för varmt med stickat. Jeansen med hål fick det bli, och de slängde jag på sängen som var bakom mig. Tröja, tröja, tröja! Jag sköt spegeln åt andra hållet och kollade på galgarna som hängde där. En mysig skjorta kanske? Ja! Jag slet ut min röda skjorta och vände mig mot sängen. Detta får duga.

 

Jag skuttade ner för trappan och fortsatte skutta till hallen.

- Varför så munter?

Lina kom ut från arbetsrummet som ligger precis intill hallen, lutade sig mot dörröppningen med armarna i kors och flinade retsamt mot mig. Jag böjde mig ner och kämpade med att få på skorna. Det slutade med att jag satt på golvet och kollade upp mot Lina och himlade med ögonen. Då kände jag i golvet att mobilen bredvid mig vibrerade, jag slutade automatiskt med att knyta skon och öppnade mobilen.

”Hos dig om några minuter”

Jag log stort åt displayen och la ifrån mig mobilen, måste knyta skorna fort som attan nu!

- Vad ska ni göra nu då?

Jag log stort samtidigt som jag sa:

- Skate:a!

Hon höjde på ögonbrynen som om jag sagt något fel.

- Skämtar du?

Jag sänkte istället mina ögonbryn och reste mig upp från golvet.

- Nej?

Jag borstade bort lite smuts ifrån mina kläder, tog upp min svarta jacka från golvet, la ner lite pengar och mobilen i fickan och gick ut. Ibland är det synd att jag bara har en skateboard, men bara för att Lina är så tjejig och inte gillar att åka skateboard köpte mamma och pappa bara en. Men jag håller på att spara pengar till en till, så förhoppningsvis har jag två till sommarn! Jag såg en röd liten SAAB stanna vid trottoaren framför mitt hus och ut kom han. Han sa något till kvinnan bakom ratten innan han smällde igen bildörren och stannade när han såg mig.

- Hallå! sa han glatt när jag gick mot honom.

- Hej! sa jag och innan jag hann reagera, stod jag tätt intill hans bröst med hans armar runt mig.

 

- Känns helt lönlöst att vi gymmade för några veckor sen om vi ändå bara ska äta godis!

Ulrik höll upp sin godispåse framför mig medan vi gick över vägen. Skateboarden under armen och godis i andra handen, bästa som finns. Jag vände mig mot honom och såg hans ansiktsuttryck som var en blandning mellan retsam och förvåning.  Jag knuffade till honom med axeln och log. Nu var vi framme vid den gamla skateparken som nästan ingen använde längre. Kommunen hade nog tagit bort mer än hälften, fanns två mindre ramper kvar och en lite högre. Några små hopp och räcken i mitten men annars var det rätt tomt. Stor åker bredvid och lite träd runt omkring, bilvägen syntes mellan träden tillochmed. Det finns även en stor gräsplan bredvid, så varför inte bygga en riktig skatepark där? Jaja. Jag la ner skateborden på asfalten, godiset bredvid, backade några steg och sprang upp för den högsta rampen och klättrade ”smidigt” upp.

- Kan jag få mitt godis?

Min bebisröst fick Ulrik att skratta. Jag sträckte ut armarna i luften och tog emot mitt älskade godis från ÖB.

- Hur tusan ska jag komma upp nu då?

- Gör som jag! Super enkelt.

Jag började genast äta på mitt godis och märkte knappt att han klättrade upp bredvid mig. Han stirrade ut mot gräsplanen och la sitt godis bredvid sig. Gubbkepsen var kvar i Göteborg, vilket jag var glad för, och han hade inga kängor på sig som han brukar. Nu var det mer… en tonårs-kille som satt bredvid mig om man säger så. Jeans, vitt linne och en mörk skjorta. Hur ska jag någonsin kunna berätta för honom hur jag känner? Jag kommer bara ställa till allting, förlora en vän och aldrig mer få se honom.

 

Hans skjorta låg nu på marken och han åkte runt på asfalten i mitten på min skateboard. Jag hade ingen aning om att han ens kunde åka, men det kunde han. Utan att ramla också! Håret och linnet fladdrade i vinden när han åkte och jag såg hans stora leende, han såg ut att riktigt njuta. Min mobil, som inte var på ljudlöst, började ringa. Ulrik vände huvudet bakåt mot mig, jag log och tog upp min mobil. ”Mimmi ringer” Jag klickade upptaget och la ifrån mig godiset. Ulrik närmade sig med skateboarden och stannade precis framför rampen. Han böjde sig ner och tog upp sin skjorta. Han drog smidigt på sig den och kollade på mig som satt där och bara stirrade på marken.

 

http://www.youtube.com/watch?v=diaHnF-zfEg

(lyssna på låten för att få bäst feeling, och om länken inte fungerar, låten heter "Cut" med Plumb.)

 

- Vad är det?

- Detta kommer låta ur löjligt, men jag vågar inte klättra ner. Jag brukar ofta ramla när jag ska ner.

Han satte armarna i kors och skrattade.

- Du skojar väl?

Jag bet mig i underläppen och skakade på huvudet, det var faktiskt sant. Jag är rätt klumpig om jag ska erkänna det själv. Han tog några kliv mot mig så han stod en bit upp på rampen, sen sträckte han händerna mot mig.

- Du vågar åka upp och ner för rampen, men klättra ner…

Jag tittade upp mot honom.

- Livsfarligt!! utbrast han.

- Ja! gnällde jag.

- Kom, jag tar emot dig.

Jag tvekade en sekund innan jag sakta flyttade mig närmare kanten. Jag kollade in i hans ögon, han menade det.

”Alice! Skärp dig! Du litar på honom!” sa en röst i mitt huvud.

Jag flyttade fötterna längre ner och tog sakta hans händer. Han drog försiktigt i mig och jag nästan flög fram. Han backade snabbt och tog emot mig precis som han hade sagt. Jag hamnade i fallet med armarna runt hans hals och hans armar var i ett fast grepp runt mig. Han skrattade kort, precis som jag. Vi slutade skratta och tittade istället in i varandras ögon. Både jag och han log stort. Jag flyttade upp händerna en bit. Jag kunde inte låta bli! Jag drog sakta händerna genom hans blonda hår och hans leende blev större. Min blick fastnade på hans hår och jag märkte knappt att han kom närmare. Jag flyttade snabbt blicken mot hans ögon, självsäkra och glada. När jag såg att hans ögon började stängas, stängdes mina sakta automatiskt också. Jag kände plötsligt ett par mjuka läppar emot mina. Mina händer gled ner en bit och jag grävde in fingrar i hans nackhår. Pirr i knäna, pirr i magen, ja… pirr i hela kroppen. Känslan är helt obeskrivlig. Hans omfamning blev tajtare och jag trycktes emot honom. Han drog ljudlöst bort sina läppar, vred huvudet och kysste mig igen. Inte lika försiktigt, mer bestämt. Som om han visste vad han ville, vad han ville ha. Men jag visste vad jag ville ha. Jag grävde fingrarna längre in i hans hår och han flyttade sakta händerna och placerade de vid min hals. Han drog bort sina läppar och tog ett andetag innan jag kände hans läppar emot mina igen. Mönstret höll på så i någon minut. Med tanke på att jag är kortare än honom, så efter en stund ställde jag mig på tå för att kunna… jag vet inte, nå bättre. Jag knöt fast armarna runt hans hals och kunde inte låta bli att le. Jag kände att han också log. Den perfekta kyssen.

Åh nej, detta är inte sant. Både jag och Ulrik stelnade till när musik strömmade ur min bakficka på jeansen. Jag drog sakta bort mina läppar ifrån hans och tittade in i hans ögon. Han såg förvånad ut. Jag flyttade bort armarna ifrån honom och fiskade upp mobilen. ”Mimmi ringer”

- Seriöst…

Jag viskade fram ordet och tryckte upptaget.

- Något fel?

Jag kände hur han smekte mig på ryggen, som om han försökte trösta mig. Jag la ner mobilen och vände mig mot honom. Han log.

- Det var bara Mimmi, inget viktigt.

- Mimmi… var det en av tjejerna du var med i Göteborg?

Han flyttade undan sin arm och stoppade ner händerna i fickorna på jeansen. Jag nickade.

- Hon med det asiatiska utseendet typ.

Han nickade och det blev tyst. Jag tittade ner på mina fötter. Borde jag typ… kyssa honom igen? Borde jag säga någonting om det som precis hände? För det är väl inget som kompisar gör? Kysser varandra bara sådär? Inte senast jag kollade i alla fall.

 

Jag letade fram min nyckel medan vi gick mot mitt hus.

- Blir vi ensamma hemma hos dig nu?

- Japp. Min syster och mamma är hos mormor och morfar, pappa jobbar.

- Just det, du och din syster är läskigt lika, vet du det?

Jag vände mig snabbt mot honom och flinade retsamt samtidigt som jag låste upp dörren.

- Lina och jag är tvillingar.

Det tog några sekunder, sen slog han till sig själv i pannan.

- Åh, vad dum jag är!

- Nej då!

Jag stängde dörren efter honom och tog av mig skorna. Han försökte sträcka på sig för att se mer utav huset.  Jag kunde inte låta bli att skratta åt honom.

- Ta av dig, så visar jag dig runt.

Han vände sig mot mig och böjde ögonbrynen och flinade.

- Vill du att jag ska ta av mig?

Jag kom på mig själv hur fel det lät, slog till honom med armarna och grimaserade. Han skrattade och fångade mina armar, tog ett hårt grepp om mina handleder och tittade mig djupt i ögonen. Jag stannade upp och blev förtrollad av hans blick. Jag skakade lätt på huvudet och min blick sjönk ner mot hans läppar. Då släppte han mig och började ta av sig sina skor. Jag flyttade mig en bit bort och gjorde samma sak.

 

Jag puttade upp dörren till mitt sovrum med en stor popcorn skål i händerna.

- Har du valt någon film?

Jag ställde ner skålen bredvid honom och satte mig sedan bredvid honom. Han höll upp ett DVD-fodral. Självklart, en skräckfilm. Jag pekade mot honom och kände mig jätte löjlig.

- Förvarning, jag kommer skrika.

Han skrattade och jag satte i filmen.  Jag la mig till rätta en bit ifrån honom, jag var för förvirrad för att lägga mig närmare honom.

Efter en bit in i filmen, blev jag så klart rädd, skrek och hoppade till.

- Du vet att jag bara är en halvmeter ifrån dig.

Jag flyttade undan fingrarna från ögonen och kollade på honom.

- Va?

- Ja, jag är här. Jag är inte farlig direkt.

Han la ut armen vid min nacke. Okej, han erbjuder mig att ligga nära honom, den chansen kan jag ju inte gå miste om. Han log sådär gulligt mot mig och försiktigt kröp jag närmare. Jag la mig liksom mot hans axel och han la sin arm runt mig. Så sjukt mysigt så jag vet inte vad. Kolsvart rum, mysa med Ulrik, kunde det bli bättre?

 

- Alice?

Jag öppnade sakta ögonen, och min första tanke var att allting bara hade varit en dröm, men sen såg jag att han låg där bredvid mig. Jag sträckte lite på mig och la automatiskt min ena arm på hans mage och kramade om honom, som en nallebjörn när man var mindre.

- Min morsa är här om några minuter.

Någon minut senare stod vi i hallen. Han höll på att ta på sig sina skor och jag tog upp mobilen och öppnade ytterdörren när han var klar. Jag låste upp mobilen, klockan var halv tolv. Tiden har bara flugit förbi. Sen såg jag att en anteckning eller något dök upp på skärmen. Jag stängde ytterdörren bakom mig och såg att Ulrik stannade framför mig.

- Men hallå… jag har inte skrivit någon anteckning?

Jag tittade snabbt upp mot Ulrik, han kollade på min mobil och sedan upp mot mig. Han såg typ… orolig ut. Jag tittade ner igen och skulle precis läsa då jag kände Ulriks kalla händer mot min hals. Han kysste mig snabbt på munnen innan jag hann läsa anteckningen. Där stod vi i några sekunder innan han drog bort läpparna. Han la sin kind emot min och viskade: ”Jag saknar dig redan”

Sen gick han utan att säga något mer och satte sig i den röda SAAB: en. När bilen var borta, tittade jag ner mot mobilen och låste upp den och läste.

”The leaves were golden when I kissed your lips goodbye // Ulrik”

____________________________

Låt: Kiss me slowly

Amanda lägger förhoppningsvis upp sitt kapitel på torsdag, mitt (alltså kapitel 15) kommer lite senare.