staymunthernovell.blogg.se

Jag tog av mig skorna och slängde av mig jackan på golvet, sen sprang jag upp för trappan och in på mitt rum. Jag slängde mig på sängen och log. Då kom jag på att jag inte hade pratat med varken Tess eller Mimmi sedan jag ramlat. Jag tog upp mobilen och möttes av 13 sms och 5 missade samtal. Jag öppnade först Mimmis konversation, där jag möttes av väldigt mycket stora bokstäver, frågetecken och utropstecken. Jag skrev ett snabbt sms och skrev att jag mådde bra och var hemma. Sedan öppnade jag Tess konversation och skrev samma svar som jag skrivit till Mimmi. Jag lade sedan ifrån mig mobilen och tänkte tillbaka på vad det var som hade hänt. Jag ramlade, Ulrik hjälpte mig, hans ögon och känslan jag fick när jag kollade in i dem, bakom scenen, hur han höll om mig på väg mot bauhaus, bilfärden, vid min dörr… Shit vad pinsamt, jag hade skrivit mitt nummer på hans arm, med pennan som legat i hans ficka, sedan sjungit för honom… Mina tankar avbröts av att Lina stod i dörren.

- Vem var det du åkte med?

- Va?

- Ja, jag såg ju att det varken var Tess eller Mimmi, med tanke på att det var en kille...

Hon kollade konstigt på mig.

- Jo...eeh...

Jag kliade mig nervöst i hårbotten.

- Vem var det som körde dig nu då?

Hon flinade retsamt mot mig.

- Det var Ulrik...sa jag lågt.

- Ulrik...?

- Ulrik Munther...

Hon började skratta.

- Säger du det så.

Det märktes att hon inte trodde på mig, varför skulle självaste Ulrik Munther köra hem mig liksom? Först nu märkte hon såret i pannan.

- Vafan har du gjort?

Hon pekade på min panna.

- Jag...ramlade...

Jag log osäkert mot henne, men hon log inte tillbaka.

- Vaddå? Vad hände?

- Du bryr dig väl ändå inte?

- Jo, klart som fan att jag bryr mig!

Jag tog visst upp ett känsligt ämne, tänkte jag ironiskt och fnissade diskret. Men inte tillräckligt, eftersom Lina märkte det.

- Vad flinar du för?

- En sak.

Lina bara suckade och gick därifrån, det märktes att hon var väldigt irriterad.

Senare den kvällen, precis innan jag skulle gå och lägga mig så fick jag ett sms från ett nummer som jag inte kände igen. ”Ville bara kolla så det var rätt nummer du skrev på min arm, Alice?” Jag log, men var osäker på vem det var och svarade därför: ”Jag är Alice, Ulrik?” Det tog inte lång tid innan jag fick ett nytt svar. ”Nej, jag är batman, klart att det är jag. Brukar du skriva ditt mobilnummer på killars armar?” Jag log och skickade ett snabbt svar om att jag skulle sova nu eftersom det faktiskt var måndag dagen efter. Mobilen plingade igen, jag tog upp den och öppnade Ulriks konversation. ”Godnatt då, Alice”. Sedan la jag ifrån mig mobilen och somnade med ett leende på läpparna.

Jag och Lina kom fram till skolan vid halv 8. Jag
såg på avstånd att Mimmi och Tess satt redan i uppehållsrummet. Såret i min
panna hade blivit mörkrött efter natten och det såg hemskt ut. När jag kom in
genom dörren som ledde in till uppehållsrummet så studsade Mimmi och Tess upp
ur soffan de satt i, tog armkrok och bokstavligen släpade med mig ut där jag
fick berätta allt, jag hoppade över det med hur Ulrik ledde mig till hans bil och
hur jag åkte med honom hem och sa i stället "Sedan fick jag skjuts av några snälla personer" då kom vår lärare och räddade mig från förhöret. Det var engelska och vi skulle göra en gruppuppgift med ett häfte. Jag, Mimmi och Tess hade turen att bli indelade i samma grupp och sen var det två andra som hette Natalie och Julia. Mimmi och Tess satt livligt och pratade om gårdagen med Natalie och Julia, medan jag satt tyst och skrev på uppgiften, jag ville så gärna dela med mig av vad som hade hänt igår men det tog emot och jag försökte se konsekvenserna både jag och Ulrik skulle få om jag berättade något och det fick mig att hålla tyst om det.

- Alice?

Jag vaknade upp ur mitt dagdrömmande.

- Ja?

När jag kollade upp mötte jag Mimmis, Tess, Natalies och Julias frågande blickar, jag kände hur det började hetta till i ansiktet och hur jag blev helt knallröd men ingen verkade lägga märke till det.

- Hur tyckte du att Ulrik var igår då? frågade Julia.

Hur jag tyckte att han var? Jätte snäll, mysig, söt,.. Hans tänder, hur de på överkäken var raka och fina medan de på underkäken var lite krokiga, han rufsiga hår och… Ögonen... Suget jag känt i magen igår kom tillbaka när jag tänkte på de blå/gröna underbara ögonen. Allt det ville jag säga men…

- Han var väl okej...

… Kom ut istället. De ryckte på axlarna och började babbla på om gårdagen igen, jag blev något besviken över att de inte tagit upp den lilla olyckan, men fortsatte istället med att arbeta i häftet.

Lektionen tog slut och jag gick till skåpet, när jag kom in i det kapprums liknande rummet med alla skåpen såg jag en person som jag mycket väl kände igen, Jonathan. Han stod lutad mot sitt skåp och pratade med sin kompis som i sin tur rotade i sitt skåp efter något som de säkerligen skulle ha till nästa lektion. Jonathan hade på sig en vit skjorta och ett par blåa jeans och han höll i en orange, tjock mapp. Han kollade upp och mötte min blick. Mina knän började skaka och jag fick anstränga mig för att gå normalt till skåpet när jag kom fram till det så började jag fumla med nyckeln som hängde i en tofs runt min handled, det tog en stund innan jag fått tag i den och sedan var det bara att försöka få den i låset och vrida. Jag såg hur Jonathan granskade mig i ögonvrån och det fick mig bara att bli ännu mer nervös, det fladdrade i magen och blicken flackade mellan låset och Jonathan. Jag såg hur han log, sedan kollade han tillbaka på sin kompis som tydligen hade hittat det han behövde. Han stängde skåpet och Jonathan tog täten ut ur rummet, jag pustade ut sekunden efter att dörren stängts och tog några sekunder på mig innan jag lyckades få in nyckeln och öppnat skåpet. Jag bara lämnade sakerna från engelskan eftersom nästa lektion var musik och då behövde man inget särskilt.

__________________________________________

Ursäktar att texten ändrade textstil mitt i texten, vet inte varför det blev så! Förlåt för dålig uppdatering, men det är så att det är två tjejer som skriver denna novell, därför dröjde det, men förhoppningsvis blir uppdateringen bättre så småning om! Glöm inte gilla sidan på facebook, där ni ser när det nya kapitlet är uppe! "StayMuntherNovell.blogg.se" <--- facebook-sidan (även blogg namnet)

Puss! / Sandra