Kapitel 3
Kategori: Allmänt
Jag smällde igen skåpet, bara för att jag var ensam därinne. Jag brukade alltid göra så, men skåpet stängdes aldrig, det gled bara sakta och ljudlöst upp igen. Jag stängde det ordentligt och låste. Jag puttade upp dörren och fortsatte längs skolbyggnaden. Jag kisade med ögonen, för att inte få solen i ögonen. Tre tjejer i klassen under mig, alltså i åttan, satt på en bänk och tystnade så fort jag närmade mig. Jag försökte undvika dem, men hur lätt är det när de följer en med blicken? Så fort jag passerat dem, hörde jag hur de viskade om mig.
- Kolla vad smal hon är.
- Byxorna sitter ju inte tillräckligt tajt.
Okej, jag ska vara ärlig. Det kändes att höra sånt om mig. Det gjorde liksom ont inombords. Men jag var van, så jag försökte att inte bry mig så mycket om det.
Jag öppnade dörren och kastade en sista blick mot tjejerna. De satt tysta och kollade på mig. Jag fortsatte in genom dörren och var på väg att krocka med en lärare.
- Förlåt, mumlade jag lågt och fortsatte mot uppehållsrummet.
Halvvägs dit, kom Mimmi och Tess skuttandes. Jag stannade upp och kollade undrande på dem.
- Vi ska fråga om vi kan få lyssna på Ulrik! sa Mimmi överlyckligt.
Hennes ord fick mig att drömma mig bort och tänka på honom. Tänk att jag har hans mobilnummer…VÄNTA! Jag har hans mobilnummer! Diskret fiskade jag upp mobilen ifrån mina turkosa jeans och letade fram hans konversation. Tess sneglade mot mig och försökte läsa på min mobil. Jag reagerade som en ninja och vinklade mobilen mot golvet. Hon gav mig en konstig blick och gick till Mimmi som gick en bit längre fram. Jag saktade ner farten för att kunna skriva sms:et.
”Hallå! Vad händer i kändislivet då? ;) Hoppas jag inte väckte dig nu!”
Jag la ner mobilen och gick in i musiksalen.
Min musiklärare Hasse babblade på som vanligt, han borde ju förstå att ingen lyssnade. Han plockade fram olika instrument och ställde en massa frågor om dem. Jag var jätte dålig i musik och hade säkert inte mer än ett E i ämnet, därför räckte jag aldrig upp handen för att besvara hans frågor. Han plockade fram en gitarr och började spela någon visa. Jag stirrade på gitarren som ett fån och tänkte bara på en person, och jag tror ni vet vem. Jag kunde klart och tydligt se honom sitta på huk framför mig och luta armarna mot mina knän, se hans leende genom mitt fönster, känna hans armar runt min mage. Jag tänkte på känslan jag fått när jag kollat in i hans ögon för första gången. Om det skulle varit någon löjlig kärleksfilm, skulle väl det vara så de beskrev kärlek vid första ögonkastet. Men jag var ju inte kär i Ulrik, jag får inte vara kär i honom. Jag var inte kär i honom, han dök bara upp i mitt huvud, punkt slut. Jag försökte släppa tankarna och fokusera på Hasse, men jag kunde inte få bort Ulrik från mitt huvud. Jag kände plötsligt hur det kittlades mot mitt ben, ett sms. Varför hade jag valt att sitta längst fram? Hasse skulle ju ta min mobil och han såg mig använda den. Skulle jag chansa? Han vände ryggen mot klassen och började skriva någonting på tavlan. Jag tog snabbt upp mobilen och såg att det var ett nytt sms från den personen jag hade hoppats på. Tess försökte ännu en gång kolla på min mobil, men jag tryckte den mot bröstet. Hon kollade irriterat bort. Jag kollade försiktigt på displayen.
”Hallå du! Det rullar på, idag är jag ledig, så jag softar! Nej då! Är du i skolan?”
Jag såg i ögonvrån att Hasse vände sig om, så jag satte armarna i kors för att han inte skulle se mobilen och kollade upp.
- Kan du svaret på den frågan, Alice?
Hasse kollade nyfiket på mig och alla runt mig kollade på mig. Jag kände att hettan i ansiktet sakta smög sig tillbaka och jag kollade generat ner på mina skor och pep fram ett ”nej” som svar. Jag försökte få bort blickarna på mig, så jag låtsades som ingenting och vek istället upp ärmarna på min vita, stickade tröja.
Så fort jag lämnat musiksalen, lirkade jag fram mobilen och klickade fram Ulriks konversation.
- Vem är den hemliga personen du snackar med då?
Tess dök upp bredvid mig och försökte åter igen kolla på min mobil. Jag gömde mobilen och kollade undrade på henne.
- Är det en viss person i vår pararellklass? En viss kusin till mig?
Hon syftade så klart på Jonathan. Jag skakade på huvudet, för det var ju inte han. Jag hörde snabba fotsteg bakom mig, och innan jag visste ordet av det, hade Mimmi slitit mobilen ur handen på mig. Det skulle inte bli bra om hon såg att det var Ulrik, tänk vilka problem det skulle uppstå. För en gångs skull, hade jag turen att mobilen valde att somna innan hon hann se vad det stod på displayen. Hon försökte låsa upp min mobil, men lycka till att knäcka min kod! Hon suckade irriterat och gav tillbaka mobilen. När de inte kollade, svarade jag på Ulriks sms.
”Åh, sluta göra mig avundsjuk! Jag vill också softa, så med andra ord, är jag i skolan :( ”
Jag hann knappt lägga ner mobilen innan han svarade.
”Haha, det är bara att komma hit! ;) ”
Han var väl inte seriös?
”Tyvärr, min nästa lektion börjar om fem minuter :/ ”
Jag la ner min NO:bok i väskan och sedan, precis när jag skulle smälla igen skåpet, öppnades dörren bakom mig. Mitt hjärta hoppade till i bröstkorgen när jag fick syn på Jonathan. Bakom honom gick en annan kille i hans klass som hette Max. Max flinade retsamt mot mig och öppnade sitt skåp.
- Hej.
Jag ryckte till av Jonathans plötsliga röst. Jag vände mig mot honom, och såg att han bara var någon meter ifrån mig. Mitt hjärta ökade takten och jag fick fjärilar i magen, fast det var inte samma känsla som när jag kollade in i Ulriks ögon. Jag kände hur mina händer blev fuktiga och jag tog ett nervöst steg bakåt.
- H..hej.. stammade jag fram.
Han log så jag såg hans raka, normal-vita tänder. Undra om alla hans tänder var lika raka, eller om några var krokiga som Ulriks? Jag rynkade pannan och skakade bort tanken. Jonathan gav mig en undrande blick. Jag kämpade med att få på mig min svarta Everest jacka och skrattade till nervöst.
- Inget, sa jag och skakade på huvudet.
Dörren öppnades igen och Lina stod i dörröppningen.
- Kommer du?
Jonathan vände sig om och kollade på Lina. Vinden fick hennes blonda, platta hår att blåsa över hennes ansikte. Hon la frustrerat luggen bakom örat, resten av håret satt i en tajt hästsvans. Jag stängde snabbt mitt skåp och låste. Lina höll upp dörren för mig och jag gick ut.
- Hej då, Alice!
Jag hann inte svara Jonathan innan dörren stängdes. Jag tog upp mobilen och såg att jag hade fått ett sms av Ulrik för cirka 3 timmar sedan.
”Kanske någon annan gång då =) ”
Det kändes fel att svara på det nu, men jag kunde inte låta bli.
”Självklart!”
Jag log för mig själv och la ner mobilen i fickan och fortsatte gå och lyssna på när Lina babblade på om sin dag.
Jag slängde jackan på golvet och gick upp. Mitt täcke låg fortfarande halvt på sängen och halvt på golvet. Det låg en liten gul lapp på min säng.
”SNÄLLA, bädda sängen på morgonen. Det ser så tråkigt ut när man går in på ditt rum! Mamma”
Jag knycka ihop lappen och slängde den på golvet. Jag drog av mig min stickade tröja, alldeles för varmt att ha den på sig! Jag letade fram en gul t-shirt och drog på mig den, lite svensk feeling! Gul tröja och blåa byxor! Jag satte upp mitt bruna hår i en knut och tog fram min NO:bok. Här ska pluggas! Jag la boken på mitt skrivbord och slog fram sidan jag skulle jobba på. Kolväten, superkul! Jag satte mig på stolen och stirrade länge på boken. Jag tog en blyerts-penna och började trumma lite på bordskanten. Jag hade verkligen ingen ork att göra läxorna. Jag tog fram mobilen och sms:ade till en väldigt söt kille, Ulrik.